[ Fitta = daggvåt ängsmyr ]

Jag var sju år och det var min första skoldag! Skolan hette Stureskolan och bestod av två vackra gammla skolbyggnader från 1900 talets början. Alla blivande elever i klassen och deras familjer var sammlade i klassrummet. I klassrummet stod en skolbänkarna två och två i par, en till varje elev. Jag hade fått plats längst bak i mitten, eftersom jag var längst av alla barnen, men bänken brevid mig var tom. Den enda som saknade en elev.

Jag minns så väl när fröken frågade oss barn om någon av oss visste vart det barnet som fattades i sin bänk var? Givetvis var det barnet sjukt den dagen men jag tänkte inte alls i de banorna, det var ju nästan sommar, ingen kunde väl vara sjuk då?

Istället tittade jag på föräldrar och syskon som stod längst bak i klassrummet och fick där syn på en flicka som blygt tryckte bakom sin mammas ben. Hon såg alldeles alldeles för gammal ut för att vara ett småsyskon, men alldeles lagom ut för att passa in i våran klass.

Så jag gick fram till flickan som jag trodde var för blyg för att sätta sig själv, tog henne i handen och ledde henne fram till bänken brevid mig så hon kunde sätta sig där utan att vara rädd.....trodde jag...

Mamman till flickan ler snällt emot mig men stoppar mig försiktigt o säger att den flickan inte ska börja skolan än.

-Inte, undrar jag oförståendes?

- Neej, det är ju min lillasyster, säger en fnissig flicka med glittriga ögon och söta skrattgropar i äppelkinderna i en bänk längre fram i klassrummet!

Den blyga flickans storaryster var absolut inte lika blyg som lillsyrran sin. Storasystern, min nya och första klasskompis hette Maria Sveland och hon blev min bästis i skolan det året. Ända tills vi flyttade ifrån stan sommaren efter. Det var ett av mina lyckligare barndomsår där i första klass. Innan vi flyttade och hela min tillvaro raserades till en enda soppa.


Igår på tv fick jag plötsligt se en intervju med en nydebuterande författare som hette just Maria Sveland, o visst var det precis samma tjej som jag en gång lekte med i skolan som jag fortfarande har massa skojiga o tokiga minnen av!

Maria har fortfarande sina carmiga skrattgropar i kinderna, men kanska inte samma naiva glitter i ögonen som då, för 26 år sedan. Men samma busiga "jäklar anamma" finns helt klart kvar för boken hon debuterat med nu i Februari heter "Bitter fittan"!

Låter som något tyypiskt mig att tittulera något jag skulle ha gjort så. Ett exempel är bara min gammla blogg på spaces, som för övrigt ursprungligen hette "Äckelhonas bekännelser" av en liknande baktanke som Maria nämde i sin intervju till varför hennes roman fått sitt kontroversiella namn. Så något utav samma anda har vi nog kvar nu som då. Sedan kanske likheterna oss emellan slutar? Det vet jag inte, eftersom jag inte har umgåtts med henne sedan barndommen.

I varje fall så finns nu Maria Svelands bok "Bitterfittan" ute i handeln och jag ska definitivt införskaffa och läsa den!

Visste du förresten att ordet "fitta"s ursprungliga betydelse är ett ord för "daggvåt ängsmyr"?
Inte?... men i så fall vet du det nu!