[ Som om man hade själva naturen emot sig... ]

Måndag morgon.

Uuuh så trött, hela dygnet vred sig totalt igårkväll/natt för mig. Plötsligt helt hopplöst att sova av allt snurr i huvudet! Somnade inte förrän efter klockan tre och nu är det bara att skutta sig iväg till fuma och försöka få något arbete gjort...

Om det åtminstonne hade berott på baksmälla, då kunde man ju ändå skylla sig själv. Men hur ändrar man på snurret i tankarna när de spinner iväg som ett ekorrhjul helt för egen maskin?

I helgen lyste solen, när jag fortfarande var dassig efter vinterkräken, nu är det alldeles grått ute istället. Trist!

HUuuh vad jag varit bedrövligt gnällig och eländig hittills den här månaden! Blir ju alldeles urless av att själv läsa mina gnälliga bloggar! Varför är det så hopplöst att "rycka upp sig" ibland? Som om det inte spelade någon roll hur mycket man försökte sträcka på sig så är taket ändå sänkt en halvmeter för lågt för att man ska kunna räta på sig. Som om man hade själva naturen emot sig?

Ja ja.. nu frukost osv..